Det vi trodde var bortstädat – men som kommer tillbaka

När nyheterna om PFAS i vin slog ner nyligen, reagerade många. Men det här handlar inte bara om vad vi dricker – utan om något större:

Det vi trodde var bortstädat – kommer tillbaka.

PFAS är ett av flera exempel på långlivade kemikalier som aldrig borde ha hamnat i naturen. De bryts inte ner, utan sprids i luft, jord och vatten – och återvänder till våra kroppar genom maten, drycken och vardagen.

PFAS i vin: Vad du behöver veta

Viner kan innehålla spår av PFAS (så kallade "evighetskemikalier"), främst från miljöföroreningar eller produktionen. Här är en snabb sammanfattning:

Varifrån kommer PFAS?

  • Förorenad mark/vatten: Vingårdar nära industrier eller brandövningsplatser kan ha PFAS i jord eller bevattningsvatten.
  • Tillverkningsprocessen: PFAS-haltiga filter, slangar eller förpackningar kan avge små mängder.
  • Luftburen förorening: PFAS-partiklar från fabriker kan sätta sig på druvor.

Hälsorisker?
PFAS ackumuleras i kroppen över tid och kan öka risken för immunförsvarssvaghet, sköldkörtelstörningar och cancer. Vin är dock en liten källa jämfört med dricksvatten eller livsmedelsförpackningar. Regelbunden konsumtion från förorenade områden kan dock vara riskabel.

Men detta är inget nytt mönster. Vi har sett det förut:

Penicillinet – från mirakelmedicin till globalt hot

När penicillinet upptäcktes revolutionerade det sjukvården. Men det tog inte lång tid innan problemet uppstod: resistens.
Överanvändning, felaktig dosering och rutinmässigt bruk av antibiotika både inom vård och djuruppfödning har skapat bakterier som inte längre låter sig bekämpas. De överlever – och förökar sig.

I dag är resistenta bakterier ett av våra största globala hot mot folkhälsan. På sjukhus, där antibiotika används ofta och miljön är tät, sprids dessa bakterier snabbt. Ibland misstänker man mögel, allergier eller andra orsaker – men problemet visar sig vara något vi själva skapat: ett dolt kemiskt arv.

DDT – ett varningsrop från historien

DDT användes flitigt i mitten av 1900-talet för att utrota myggor och bekämpa skadedjur, också här i Norden. Men när det visade sig att DDT inte bröts ner – utan ackumulerades i näringskedjor och störde hela ekosystem – förbjöds det.
Trots det hittar vi spår av DDT i naturen än i dag.

Och ändå – fortsätter vi i samma hjulspår.

Kemikalier i vår vardag – fortfarande kvar

I många skolor, daghem och offentliga byggnader städar vi fortfarande med starka kemikalier. De lämnar efter sig rester som vi andas in och absorberar via huden. Vissa problem vi tror är mögel – visar sig ofta vara reaktioner på dessa rengöringsmedel.

Det är faktiskt förvånande hur många verksamheter som fortfarande förlitar sig på produkter som är kända för att påverka både hälsa och miljö negativt.

Så varför fortsätter vi?

Det finns alternativ – och vi måste använda dem

På den professionella marknaden finns idag teknologier och metoder som gör skillnad:

  • Biotekniska rengöringsmedel som använder mikroorganismer för att bryta ner smuts och biofilm.
  • Tersano SAO, ett system där vanligt vatten omvandlas till ett effektivt rengöringsmedel genom ozon – helt utan kemikalier.
  • BubbleFlush, Tolettrengöring fullständigt utan kemikalier som dessutom biter på kalkavlagringar.

Beroende på miljö – skola, vård, kontor – kan dessa metoder kombineras för bästa resultat. Och de lämnar inget kvar som vi behöver städa upp imorgon.

Det handlar inte bara om att hålla rent idag.
Det handlar om att inte lämna något efter oss som framtiden måste hantera.

Vi vet bättre nu. Låt oss också börja göra bättre. Samtidigt sparar ni även på plånboken i långa loppet!